Det blev ett kort lydnadspass på lunchrasten. Fritt följ med en barnslig och lycklig grå hund, fjärr på längre avstånd och ingångar i högt tempo. Hon har lite svårt att bromsa in i god tid, vilket resulterar i touch i mitt ben. Det både känns och ser för taskigt ut! Och ja...varje gång vi tränar lydnad påminns jag om hur kul det är! Men tiden, ja alltså tiden, den räcker inte riktigt till. Och jag måste väl blygt erkänna att vallningen är snäppet roligare... ;) Men bara snäppet, haha!
1 Comment
|
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|