Han där. Den lilla busungen vid namn Ludvig. Han sätter minsann fart på mina dagar. Sedan han lärde sig krypa är han mer vild än tam. Han är överallt. Och snabb som blixten. Han tar sig runt i lägenheten med lätthet och utforskar varenda pryl. Hur barnsäkrar man ett hem? Omöjligt. Visst kan jag skydda kanter, eluttag osv... men sen då? Ludvig ställer sig mot ALLT, och kryper in i saker...? Suck. Det är hopplöst. Jag sätter honom på hans lekfilt och hoppas att han ska sitta kvar i alla fall 2 minuter, men det sker ALDRIG. Han är därifrån på noll tid. Med andra ord kräver han min fulla uppmärksamhet och jag kan inte släppa blicken ifrån honom en endaste sekund.
Annars då? Jo hans tänder i överkäken håller på att kika fram vilket bidrar till lite kämpiga stunder på dagarna. Det verkar både klia och vara ömt... hm! Kall morot är det som fungerar bäst. I stort så känns det som utvecklingen sker i en rasande fart. Han börjar bli en liten pojke och det känns som han börjar få grepp om saker. Nej nu hinner jag inte skriva mer, vi ska ge oss iväg för en fika med några andra mammor. Trevligt!
0 Comments
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|