Nu när Joel börjat jobba igen blir det tidiga mornar... väckarklockan ringer runt 5:30, och då är det bara att gå upp. Ingen idé att känna efter, eller snooza...det förvärrar bara det hela. Ludvig vaknar allt som oftast när vi vaknar, så han gör oss oftast sällskap vid frukostbordet. Men redan vid 7 börjar han bli trött igen så då passar jag på att gå en timmes promenad med honom & Ruth.
Imorse såg rutinerna ut som vanligt, så klockan 7 stod vid redo för en promenad. Skillnad idag mot de andra dagarna var att hösten verkligen gjorde så hörd. En del löv var röd/gula i träden och en del hade redan fallit... helt galet. Mitten av augusti och hösten är redan här? Jag ser fram emot hösten och tycker det är en himla mysig årstid. Men det känns som det kommer för tidigt... sommaren hade gärna fått fortsatt iaf en månad till. Ruth, min lilla glädjespridare, verkade knappast bry sig om att hösten är på väg. Hon var full av energi och såg till att jag hade ett leende på läpparna under hela promenaden. Den hunden alltså, hon kan verkligen konsten att få mig på fantastiskt humör! Alltid så glad & alltid så nyfiken. Tack Ruth, för att du är du! <3
0 Comments
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|