Jag tittar ut. Ser hur regnet piskar mot fönsterrutorna. Vinden blåser tag i träden och utomhus finns inte ett liv. Ett lugn går genom min kropp... jag andas djupt och tungt. Ler för mig själv och tittar på min bästa vän som nöjt sover i stolen bredvid mig. Här sitter jag och påminner mig själv om hur bra jag har det. Även om vissa delar för tillfället är tunga så har jag otroligt många parametrar i livet som får mig att må bra. Riktigt bra. Att vara tillbaka i hundlivet med perspektiv i ryggsäcken är fantastiskt. Jag har kommit till många insikter och fått ett bagage med mer kunskaper och lärdomar. För mig var ett avbrott nödvändigt och behövligt. Jag vet att det var ett stort steg, att släppa det som stod mig närmast för att prova gräset på andra sidan. Det är väl det man alltid brukar säga "Är verkligen gräset grönare på andra sidan?". Ibland är fallet så, ibland inte. För mig var inte fallet så - men - jag behövde smaka på det för att få inblick i hur det livet kändes. Det kan tyckas vara sorgligt att behöva smaka på det andra gräset, och ibland kan jag ärligt själv känna att det känns pinsamt. Men faktum kvarstår, jag behövde det. Att inte bära ansvar, inte ta hänsyn, inte behöva anpassa mig och framför allt sätta mig själv i fokus. Under min uppväxt har fokus alltid legat på en annan individ, vilket är otroligt lärorikt men också tufft. Efter att jag fått smaka på båda sidorna inser jag att det går att ha båda delarna, fast i lite modifierad version. En version som jag vill forma och leva efter. Och jag påminner mig varje dag om att hålla fast vid balansen. Balansen mellan de delar i livet som är viktiga för mig. Det ena behöver inte utesluta det andra, även om det ibland kan kännas så. Vi måste vara mottagliga och öppna för att se lösningar och möjligheter. Kontentan av det hela. Jag är lycklig över att hittat tillbaka till mitt genuina intresse! Och jag är stolt över att jag vågar prova olika stigar, vågar lita på magkänslan och vågar göra fel för att kunna göra rätt. ...och för att kunna knyta an till början av inlägget. Idag sitter jag här med en fantastisk vallhund, sambo, en mysig lägenhet i staden, egna får, underbara vänner och träningskompisar, frisk kropp, fast jobb och ja... mycket annat! Även om strävan efter en annan vardag och livsstil ligger nära i tankarna, så uppskattar jag allting i nuet så otroligt mycket! Jag har det bra, riktigt bra. Visst saknar jag dom. Ibland så mycket att det gör ont. Speciellt Qit & Winnie, som jag hann dela så mycket tillsammans med. Dom gav mig inte bara lycka, dom tillät mig också få utvecklas och lära mig träna hund tack vare deras fantastiska inställning och tålamod. Några tårar rinner nerför mina kinder. Tiderna förändras. Och även om jag emellanåt vill spola tillbaka tiden, välja andra vägar eller rätta till något som blivit fel - vet jag om att det är omöjligt. Så därför lever jag på minnena tillsammans med mina fantastiska vänner. Och för er som orkar - titta och njut. Visst är dom underbara?! <3
1 Comment
Hanna
6/1/2015 10:47:30 am
Fint skrivet! Vem är sambon, du har inte skrivit något om hen på väldigt länge?
Reply
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|