Igår träffade vi Denice & Lita för lydnadsträning. Vi båda var peppade till tusen och la upp ett bra plan för träningen. Det känns som vi har rätt nycklar till våra hundar just nu, och vi ser små framsteg vid varje träning. Så himla tillfredsställande och roligt! För er som är intresserade så har jag lagt upp några filmer på Instagram: malouovsiannikow
Från hundträning till...graviditet. Jag går in i vecka 30 idag! Hur galet är inte det? 76 dagar kvar till beräknad förlossning. Det känns ju helt ogreppbart! Tiden bara springer förbi och snart är den här graviditeten ett minne. Även om jag börjar känna av graviditeten mer nu så försöker jag njuta och uppskatta varje dag. Jag menar, hur mäktigt och vackert är det inte att jag får bära vårt barn?! <3 Dock kan jag säga att det blir tyngre för varje dag som går. Jag som promenerar minst 2 timmar om dagen med Ruth börjar känna att jag både är tyngre och flåsigare... Dessutom märker jag att kraften på gymmet är väldigt låg. Vikterna är nästan obefintliga och jag får mjölksyra på nolltid...och givetvis sticker andningen iväg direkt. Men jag försöker ta det lugnt, fokuserar på teknik och många repetitioner... Minst sagt en utmaning för mig. Idag vankas det jobb och sen ska vi på agilitykurs för Maria Alexandersson. Helt ärligt har jag aldrig hört talas om henne innan, men jag litar på att min agilitygrupp har stenkoll på vilka instruktörer som är bra! Så vi ser fram emot att bredda kunskaperna och få nya idéer på hur vi kan träna vidare. Vi har tyvärr inte tränat agility på 2 veckor...så inte nog med att vi är rookies, idag är vi även helt ringrostiga på grund av utebliven träning!
0 Comments
Jag verkligen älskar julen, och allt som hör till. Men det här året har det spårat ur helt. Jag har redan tänkt och drömt om julen i över en vecka, och blir helt lyrisk över att jag snart får julpynta. Och för att inte prata om alla dessa smaskigheter som hör julen till. Vörtbröd, julskinka, lussekatter, risgrynsgröt, pepparkakor...glögg...julmust...ja men allt. Hjälp! Jag måste tygla mig själv. Misstänker att det är graviditetshormonerna som spelar mig ett spratt.
Jag har hittills inte haft några direkta cravings under graviditeten. Visst har jag uteslutit saker jag tidigare ätit, samt lagt till saker jag tidigare inte ätit. Men inte så att jag får "akut-sug" efter något... Det första jag faktiskt känner ett riktigt "sug" efter är: clementiner. Dock är det knappast så att jag blir desperat och ringer Joel om vi inte har det hemma. Utan mer så att jag föredrar att ha det hemma, och kan då äta fler än 2 om jag säger så....! Åh den här helgen har varit så himla fin. Vi har fixat ordning det sista i lägenheten, gått långpromenad med Malin, tränat lydnad med Denice, myst i soffan, ätit långfrukost framför Nyhetsmorgon och ja, lite annat. Jag vill redan spola tillbaka tiden och uppleva allt igen. Jag vet att de kommande veckorna är fullsmetade med grejer, så det kommer bli lite tid med Mr J. Helt ärligt så känns det värdelöst... men det är bara gilla läget. Vi har båda många järn i elden, så att få hop tiden tillsammans är inte alltid det enklast. Men i december lugnar sig schemat en aning, och vi får förhoppningsvis några helger ihop innan juletider. Längtar redan! Bjuder på en liten film från lördagens träningspass. Himla givande att filma så mycket, jag får en klockren bild över vilka detaljer som brister och vilka som lyser igenom. Åh vi är så lydnadspepp! På filmen drar jag direkt analysen: - Hoppen efter varje upptag måste bort. - Hon har svårt att finna en bra takt i sakta marsch. - Halterna tenderar att bli lite sneda. - Överlag så behöver Ruth få en bättre gång i fria följet, det blir lite väl svajigt emellanåt. - Skiften är fina och tydliga. - Bra stadga. - I det stora hela tycker jag hon håller fin position i fria följet, trots att takten svajar. - Fint engagemang och härligt attityd! Fredag. Äntligen. Även om jag trivs som fisken i vattnet på jobbet, så finns det inget som toppar helgerna. Bara vetskapen om att det finns fria timmar i helgen gör mig glad. Några måsten, men dom är inte allt för många. Underbart!
På agendan står bland annat att måla en vägg i köket, köpa de första sakerna till LillaBus, delta på föreningens städdag, träffa Malin och lite annat. Jag har redan på känn att helgen kommer bli fantastisk. …och beslut om barnvagn skulle vi verkligen behöva ta. Hjälp, så svårt…..! Det här med hormoner är något nytt. Jag har hittills under graviditeten känt mig väldigt balanserad och harmonisk. Eller jag gör väl egentligen fortfarande det. Vad jag har hört så verkar många få brottas ordentligt med hormoner, humörsvängningarna och annat... men jag har varit förskonad.
Däremot har jag börjat, som jag tidigare nämnt, känna en oro över att något ska hända Joel. Tyvärr har oron knappast blivit bättre... snarare tvärtom?! Jag försöker låta mitt logiska tänkande ta över mina känslor, för annars skulle det bli kalabalik. Och visst går det bra, men det smärtar fortfarande i mitt hjärta. Trots att inget har hänt?! Märkligt det där... Jag vill helst ha honom i min närhet dygnets alla timmar. <3 Igår var vi på MVC för kontroll igen. Allt såg bra ut, och magen låg precis rätt i tillväxtkurvan. Skönt. Nu väntar nästa besök om 3 veckor, och jag misstänker att LillaBus vuxit på sig ännu mer till dess. För det känns som jag bli tyngre, otympligare och större för varje dag som går... Det här med att vara smidig, nätt och pigg i kroppen är långt bort. Eller visst är jag pigg, men har ju långt ifrån samma tryck och energi i det jag gör som tidigare. Allt tar lite längre tid...och trot eller ej, men jag börjar finna mig i att dra tempot i allt jag gör. Just ja, har jag berättat för er att min storasyster är beräknad att föda samma dag som jag?! Hur sjukt är inte det?! Att vi ska få barn typ samtidigt?! Det känns minst sagt fantastiskt att våra barn får växa upp tillsammans, kusinerna <3 Livet alltså, minst sagt oförutsägbart Igår åkte vi till Upplands Motor för att plocka ut en helt ny bil. Alltså, ja, den känslan. Helt obeskrivlig. Så mäktigt att få en genomgång av alla bilens funktioner, känna doften av ny bil och dessutom känna att den när helt orörd!
Bilen är som en dröm att köra, och har funktioner jag inte ens trodde fanns? Blir uppvärmd med en app via mobilen, vibrerar i ratten om jag hamnar utanför min fil utan att blinka innan, håller automatiskt avstånd till bilen framför, känner när människor går ut i gatan...och ja, mycket mer! Jag är verkligen ingen prylgalen människa, men nu känner jag mig verkligen helt lyrisk i bilen!! Nu ska jag vårda den med omsorg. Tyvärr är bilderna värdelösa... vi varför exalterade så vi glömde fota inne i butiken! Igår stack vi till Hundhallen för lydnadsträning tillsammans med Emilie och Denice. Vi planerade träningen noga och såg till att utnyttja varje minut av hallen. Grym träning med riktigt bra upplägg! Det går precis att vara tre stycken på en timme, i den storleken på hall. Vi fortsatte i spåret med mycket störning och igår visade Ruth att hon börjar få grepp om konceptet. Denice och Emilie smaskade på ordentligt, det var allt från flygande leksaker, lekande hundar till lockande. Haha! Och dessutom spetsade dom båda till det med retsam kommendering. Så himla bra träning, och Ruth växte för varje steg. Jag älskar den känslan, när man ser hur hunden får grepp om övningen och vill låta sig blir provocerad för att klara uppgiften. Vi kikade även på Z:at,släta inkallningar, apporteringen, rutan och fjärr. Allt gick väldigt fint, och jag tycker Ruth hanterade underlaget väldigt bra. Hon tar i ordentligt men anpassar faktiskt farten en aning…trot eller ej ;) Jag fick även film på hur hennes gripande ser ut…så titta och njut, eller skratta. Haha! Som sagt, vi har fortfarande problem med upptaget, eller problem? Vad är definitionen av problem? Det är knappast något problem, men det ger oss poängavdrag så vi ska slipa till upptaget. Vi körde också en ruta med konskick, och jag valde att inte låta Ruth kika på rutan eller konan innan uppställning. Jag ville checka hur säker hon är, och hur hon löser en sån uppgift. Hon sticker fint ut till konan, väl där ser hon aningen förvirrad ut, så jag avvaktar och låter henne landa två sekunder. När hon sneglar bort mot rutan ger jag henne kommando, och hon sticker direkt, men det tar någon meter innan hon får grepp om rutan. Och när hon väl får det så söker hon fint upp linjen och gör ett klockrent skick. Alltså det mina vänner, det är fasiken lyckorus! Det känns som vi börjar svetsa oss samman i lydnaden! Så himla pepp :D Det var det här med regelbundna uppdateringar. Ledsen att det emellanåt blir lite hack i skivan, men det är många järn i elden just nu. Att jobba heltid känns fortfarande ”färskt” för mig, trots att det snart gått ett år. Jag måste säga att det går förvånansvärt bra… trodde först jag skulle få spader, men inte det. Fast å andra sidan är det riktigt många roliga delar på jobbet så dagarna känns minst sagt givande och spännande. Nog om jobb! När jag inte jobbar är det fokus på att aktivera den fyrbenta tokfian här hemma. Vi varvar promenader med cykling, och smiter in några träningspass då och då. Cyklingen var en som gåva för min kropp. Jag knatar ju säkert 2 ½ timmar om dagen, och jag kan ärligt säga att det är första gången i mitt liv jag känner av promenaderna. Inte så att jag har ont någonstans, men jag blir trött i kroppen. En hemsk känsla. Jag menar, förut gick jag 2 timmar, sprang 1 timme och emellanåt gymmade! Gravid? Jag? …minst sagt. Dessutom kommer mjölksyran som ett brev på posten. Så ja, åter till cyklingen, det är perfekt omväxling för kroppen. Dessutom får Ruth lite mer ”aktiv” motion, och jag kan säga att hon älskar det!! Springer gärna på om hon får, men håller sig fint vid sidan på kommando. Bästa Ruth <3 Annars då? Jo, jag går in i veckan 29 idag. Med andra ord, sista trimestern. Fattar det inte…om 83 dagar är jag beräknad att föda. Alltså föda vårt barn. Vårt barn som ligger i min mage. Världens mest fantastiska barn. Ogreppbart. Inte har vi köpt en endast pryl till Lillabus heller, men i helgen åkte vi faktiskt och kikade på vagn. Vi är båda helt beslutsamma om att det står mellan Emmaljunga Super Viking eller Bugaboo Buffalo. Inget lätt val. Men vi bör bestämma oss snart. Väldigt snart.
LillaBus växer och rör sig för fullt i magen. Det är även aktivitet på nätterna ibland…men jag brukar faktiskt bara vakna till för att sedan snabbt somna om. Och jag fortsätter må som en prinsessa! Tackar ödmjukast för varje dag jag mår såhär bra! Till något helt annat – imorgon hämtar vi ut vår nya bil! Ååååh det känns så himla spännande och kul J Så nu är det med lite blandade känslor vi säljer vår pärla… Är ni, eller vet ni någon, som är intresserad så släng iväg ett mail! |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|