Ruth, 4 månader och 3? veckor, 10 kg tung och alldeles underbar. Någon börjar växa på sig....!
Nu har jag städat, promenerat och druckit 2 till koppar kaffe. Nu packar vi ihop väskan och sticker iväg för lydnadsträning tillsammans med Sofia och Denice. Sen raka vägen mot fårskallarna. En riktig håll käften söndag.
2 Comments
Mässa i två dagar. Det betyder lugnt för Ruth. Promenader men inte mycket mer, eller jo pussar såklart. Hon har tagit det fint, och jag har arbetet på att inte få dåligt samvete för att hon har tråkigt i två dagar. Tråkigt ibland gör henne med all säkerhet gott! Idag är vi lediga! Så börjar med frukost i soffan och sen blir det lydnad & vallning. Med andra ord, en PERFEKT söndag. Och på oooonsdag åker vi på kurs för Jessica Svanljung - behöver jag ens säga att vi längtar?!
Behöver vi förstärka ALLA detaljer i träningen? Kan det räcka med att vi i vissa fall bara lär in ett korrekt rörelsemönster utan att förstärka varje liten del i rörelsen. Är ni med på hur jag menar? Behöver vi lära hunden att bakbenen ska vara så som alla säger "låsta"? Eller kan vi ändå lyckas få en fjärr att utföras korrekt genom att lära rätta rörelser?
Jag kommer nog släppa på en del sån här träning med Ruth. Givetvis kommer jag inte släppa igenom sånt jag inte vill ha. Men jag kommer nog inte värdeladda varenda liten del, och göra henne så överdrivet medveten om minsta rörelse och kroppsdel. Oj va rörigt det blev nu. Men jag upplever att många hundar har alldeles för mycket eller fel tanke i huvud. Vilket i sin tur lätt skapar låsningar, frustration och mycket tankeverksamhet... Vad vill vi att hunden har för tanke? Vad ska den känna? Ska jag guida min hund eller ska den få tänka själv? Finns många sätt att träna hund, den saken är klar. Så det gäller att träna på ett sätt som känns bra för en själv och som passar ens hund! :) Hon ligger tätt intill mig. Så nära att jag kan känna hennes andetag. Jag klappar på henne, ger henne några pussar och berättar hur mycket jag tycker om henne. Hon är speciell. Väldigt speciell. Och hon har tagit mitt hjärta med storm. Kvällen har spenderat hos mor med några släktingar. Ruth har levt rövare...bokstavligen. Trots hennes galna påhitt tycker jag inte hon är så jobbig... Alla suckar men jag ler. Hon är idérik, glad i livet och fylld med härlig energi! Dessutom börjar hon söka sig mer till mig, och är lyhörd på mina signaler. Det går med andra ord sakta framåt! På vägen hem sköts det määäängder med rakter(...suck) men Ruth visade inte en endaste reaktion utan kampade glatt med kopplet. Nu ska vi sova, det har varit en lång dag. Och morgondagen går i samma anda...mässa hela dagen! De dagar jag är på kontoret försöker jag föra in ett eftermiddagpass på fotbollsplanen istället för promenad. Givetvis blir det en kort promenad dit och tillbaka, men sen blir nästa promenad vid hemgång. Det är himla effektiv och Ruth blir betydligt mer nöjd än när vi gått en sväng.
Idag fokuserade vi på raka skick, signalkontroll och lekte leken vem springer snabbast. Ruth vann, jag skyller på att jag hade mina snabba skor hemma. Skämt och sido! Hon börjar bli duktig på att hålla raka linjer i skicken och samma tempo hela vägen. Dessutom testade hon att använda sin trut genom att skälla på en gubbe som passerade med en stor gran. Det var ju nödvändigt.....! Vaknade runt 6. Gick ut för att kissa Ruth och möttes av regn. Tanken var att springa efter frukosten men vädret lockade knappast. Så under frukosten gav jag mig tid för eftertanke. Vad gör det om jag blir blöt? Vad spelar det för roll om det är geggigt? Bara jag klär mig rätt och väl så är det knappast några konstigheter. Många dagar i det här landet ser ut just såhär... så bara gilla läget och anpassa sig! Tänkt & gjort. En löptur blev det. Benen svarade fint idag även fast det emellanåt kändes riktigt motigt. Dessutom var känslan härlig och jag njöt av att springa genom vattenpölar med duggregn i ansiktet! Det blev en snabb dusch och sedan promenad till ABA för att hämta broschyrer inför helgens mässa. Ruth gjorde givetvis mig sällskap och visade sina sötaste ögon när vi, två skitgrisar, klev in på ABAs kontor. Haha! Att boxen med broshyrer vägde ton...och att Ruth drog konstat i kopplet....det glömmer jag helst på en gång. Fy farao!
Först lite lek och träning på fotbollsplanen. Sen promenad i skogen...och någonstans mellan fotbollsplanen och skogen tappade Ruth öronen. Suck. 20 minuter innan hon gav med sig. Jag vann, något annat hade inte varit tänkbart. Vi pratade igenom problemet, gick sedan vidare och njöt av solens svaga strålar. Ruth flyger fram i skogen, över stock och sten, medan jag suger i mig ny energi. Så himla avkopplande för både hjärta och kropp!
Nu blir det lunch och sen grotta ner mig i mer jobb. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|