Både Qit & Ruth kom till mig som 8 veckors valpar, och jag har haft båda under deras första år. Qit tävlade jag upp till eliten innan hon fyllt ett år och Ruth har inte ens debuterat än. Ruth har jag förvisso främst ägnat mig åt vallning med, men hon är också betydligt mycket senare i sin mognad och utveckling. Qit var i tidigt stadie en seriös och målinriktad liten flicka. Hon hade lätt för koncentration och grymt fokus, och slog snabbt ihop ett plus ett. Qit är en extrem hund i träningen, allt går superduperjätte fort och tyvärr finns en tendens till låsningar och ljud. I mina ögon en underbar träningskompis som aldrig ger upp, men samtidigt är det inte alls helt lätt att hantera då hon så lätt slår över... Ruth däremot är en omogen flicka som ser livet ur två lekfulla ögon. Hon är alltid glad och full av påhitt, och koncentration & fokus har inte alls legat lika nära till hands. Däremot har hon ett otroligt öppet sinne och går att nå fram till i alla lägen. Inga ljud och inga extrema reaktioner - men en härligt tryck under tassarna och stor portion glädje och engagemang i det hon gör. Ruth är ju fortfarande ung och som sagt sen i sin mognad vilket jag märker i träningen. Den senaste månaden har hon lagt i ytterligare en växel, så det gäller att jag ser till hennes utveckling så jag kan fortsätta forma henne så som jag önskar. Jag vill verkligen behålla hennes fantastiska balans i träningen! Kort om dom två hundarna. På filmerna är det då Qit 4 år, och Ruth 1 år. Jag kan lova er att dom är som dag och natt att träna, men jag älskar dom precis lika mycket! <3 Två fantastiska hundar som jag fått lyckan och äran att dela många timmar tillsammans med!
Här kan vi prata minnen. Första starten i lydnad med Qit <3
0 Comments
För en liten stund var allting precis som förut. Eller ja, nästan. Hon med stort H är här. Hon ligger bredvid mig och tårarna går inte att hålla borta. Jag tittar på henne och ler samtidigt som det svider i mitt hjärta. Jag älskar henne så det gör ont.
Vallning varvas med lydnad. Dock blir det mest vallning, där fokus fortfarande till stor del ligger på fösningen. Igår gick det bara åt pipan, och idag har vi sorterat och flyttat djur på Eknäs så det blev lite annat jobb än finlir i träningshagen. Givande för både mig och djur. Skarpa lägen är något annat än planerad träning i hagen. Jag får tacka Ruth för att hon är så tålig med mig som förare/tränare i hagen. Just nu känner jag mig smått förvirrad och det känns som jag inte alls kan ge Ruth de rätta verktygen för att utvecklas på bästa sätt. Men så antar jag att det alltid kommer kännas när man är färsk på något. Men jag försöker samla ihop de kunskaper jag hittills har i ryggsäcken, och bollar mina tankar med Carina. Så det ska nog reda sig, även om det vid vissa tillfällen känns himla förvirrande. Men snart ska vi gå kurs för Peter Nilsson igen, så förhoppningsvis blir jag lite mer på det klara då. Annars då? Jo vi tränar en del lydnad. Ruth har gjort fina framsteg tycker jag, och uthålligheten börjar sakta men säkert bli bättre. Så när vallning inte står på agendan brukar vi få till några pass. Dock i all sin enkelhet. Jag har varit oförskämt dålig på att ge mig iväg till någon BK.. När jag tänker efter vet jag knappt om Ruth varit på någon BK? Gångerna kan jag nog räkna på en hand. Skäms på mig! Men va fasiken, det är omöjligt att hinna med allt och lydnad går ju faktiskt att träna på de allra flesta platser ;) Bjuder på några filmer på världens knäppaste lilla Grå <3
Click to set custom HTML
Regnet öser ner. Vattenpölarna växer och tunga moln döljer himlen. Regn i all ära, men gärna i lagom mängd. Nu har det regnat konstant hela natten och förmiddagen. Jag vet att det alltid snackas om att klä sig efter väder, och visst finns det en sanning i det. Men samtidigt försvårar det allting en aning. Oavsett jag klär mig ordentligt eller inte kommer bilen bli en pöl när jag sätter mig i den, och Ruth kommer vara mer svart än grå.
I vanliga fall blir jag sugen på en filt, kopp te, tänd brasa och GOTLAND i lägen som dessa. Men när Gotland är lite långt bort får jag tänka om. Och tänker jag om tänker jag på fårhagen. Otippat? Knappast. Får, en blöt hund som stinker, lera upp till öronen, och sen en kopp te. Det ni, det är livet.. i mindre charmig form. Carina smsade och sa att hon har regnkläder och te - så vädret får inte bli en ursäkt till utebliven vallning! En helg i lugnets tecken. Precis vad jag behövde. Vi har vallat, sprungit, gått långpromenader med mamma, träffat Malin & Fille och ja.. myst hemma med varandra. Lugna helger är underskattat. Att ha en tom agenda utan måsten sker alldeles för sällan i mitt liv. Så den här helgen har jag njutit av att kunna spendera dagarna precis hur jag vill. Dessutom har det gett mig tid att fundera på livet.
...och Idag blev det 8,5 löpning i lugnet tempo... benen kändes hemskt trötta och regnet piskade mig i ansiktet. Hoppas på bättre känsla nästa pass! Nu vankas det jobb och sen raka vägen till fårhagen. Längtar.
En förmiddag i fårhagen. Livet är snällt. Ruth är underbar. Vallning ger mig lyckokickar. Ja, jag ska inte klaga. Eftermiddag har bjudit på jobb. Omväxling förnöjer. Borde springa idag, men funderar på att vila kroppen och köra imorgon istället. Jag får se helt enkelt. Ibland är det bra att lyssna på kroppen istället för psyket ;)
|
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|