Ruth, 3 månader och fortfarande ovetandes om vad livet har att erbjuda. Hon är bara barnet och ett oskrivet blad. För varje dag som går skriver vi några rader, och vi försöker att tillsammans sätta punk efter varje mening. Jag vill att det ska vara vi, inte hon och jag, utan vi som ett team. Jag vill bygga den känslan i henne redan från början.
Valpar som är överallt och ingenstans, glömmer bort sig själva, nyfikna, självständiga, glada i livet och ja mycket mer - hur ska vi skulle förmedla att det är vi som är deras bästa vän och ledare? Hur ska vi göra för att bygga en sån stadig, trygg och kärleksfull relation det bara är möjligt? Frågorna kan ibland vara många. Frågorna kan ibland vara få. Svar finns det alltid i mängder. Men vad är rätt? Och vem vet bäst? En tanke som återkommer hos många, vem ska jag lyssna på? Mitt tips är att lyssna på människor du ser upp till och som du sett har det du själv önskar, och välj sedan att applicera det du själv tror på i din och hundens träning. Jag och Ruth, vi kör vårt race och jag drar lärdom och lyssnar på människor jag tycker är kompetenta och som har förmågan att se till varje individ. Dom är få, men ovärderliga! Många vägar bär till Rom, men det finns inga genvägar, så jag och Ruth tänkte trampa en väg som passar oss. Och vi börjar med att bygga en relation som ska vara stadig, trygg och kärleksfull genom hela livet.
0 Comments
2 - 3 gympass i veckan har det blivit den senaste tiden. Väldigt lite. Eller allting är ju relativt, men det är en kraftig minskning mot förut. Vet inte riktigt hur jag ställer mig till det? Jag gillar att lyfta vikter, jag gillar stämningen, jag gillar smärtan, jag gillar Crossfit. Jag gillar den typen av träning. Men den har blivit lidande för löpningen. Det är otippat. Jag som inte sett någon njutning i att sätta det ena benet framför det andra....
Vet inte riktigt hur jag tänker mig att träningen ska se ut under hösten. Men jag tänker låta löpningen få sin plats, men sen funderar jag på om resterande träning helt ska ägnas åt Crossfit. Köra 2 - 3 pass i veckan? Totalt skulle det bli ca 6 pass i veckan, 3 crossfit och 3 löpning. Crossfit är både kul och utvecklande, men jag måste påminna mig om att när det är fokus på ben får löpningen sig en känga. Hm, ska finula lite och lägga upp några riktlinjer att hålla mig inom under hösten. Upp klockan 5. Trodde jag skulle dö trötthetsdöden. Men överlevde. Fick pussar av min man och dessutom beskåda honom i bara kalsonger. Kan man fortsätta vara trött då? Uppenbarligen inte! Hoppade i träningskläderna och sprang runt Kungsholmen. Kändes bra de första 5 km sen hände något. Vet inte vad, men benen blev fruktansvärt tunga. Kanske bara för att jag försöker gå ut lite hårdare ibland och är ovan vid att hantera den mjölksyran? För återhämtning har minsann benen fått... vila från löpning i 2 dagar. Men visst tar det väl, jag sprang knappast 3 mil i veckan för en månad sen. Jaja, hur som helst var det en fin tur. Solen gick upp under tiden, inga människor på gatorna och jag kunde låta tankar få flöda. Jag mår förbaskat fint efter.
Väl hemma blev det gröt. Gott, varmt och mättande. Sen dess har Ruth hållt låda... bokstavligt talat. Men nu har hon somnat i min famn. Söta, odrägliga valp! Har jag skrivit att jag är så lycklig i min lilla valp? Hon är så himla läcker och jag vågar knappt tro att det är sant. 3 veckor och hon har tagit mitt hjärta med storm. Fullkomligt galen och självmordsbenägen. Ger mig gråa hår, blod på händerna, lite sömn och lycka i magen.
Hon är MIN. Nyper mig i armen. MIN. Alltså det känns så läskigt bra och jag tackar högre makter varje dag för Ruth bor här med oss på Kungsholmen. Mår dåligt. Måste jobba. Mässa nästa veckan och jag är ansvarig för allt. Men vad gör det? Fick vakna bredvid mina två favoriter. Vaknade av klockan, kissade Ruth, la henne och mig i sängen igen. Nära honom. På honom. Hon på andra sidan av honom. Där låg vi. Vi tre. Pussades, kramades och somnade sedan om. ...givetvis ringde väckarklockan igen och vi fick lägga i en högre växel. Men vi hann äta gröt och dricka kaffe ihop innan tiden kallade på jobb! Jobberbjudande. Bara sådär. "En person som du skulle behövas här". Det var fint sagt, väldigt fint! Oskar som är chef är dessutom väldigt tillmötesgående och trevlig. Och att han ser Ruth som en trevlig kompis gör ju det hela ännu lite bättre. Men mer jobb... är det rimligt? Jag vet inte... Och vad vill jag? Jag vill ju egentligen ha mer tid. Går ner i tid på mitt andra jobb för att kunna ägna mer tid åt Ruth, privatkurser, online-coaching... och nu plötsligt ska jag ta ett nytt erbjudande?! Hm... måste räkna och fundera!
Planer för 2014 är redan under planering. Det är inomhusträningar, kurser, resor, fårskallar och ja... mycket mer! Funderar även på om jag ska springa mitt första lopp? Hm...sa till Joel i somras att jag skulle tävla år 2014 första gången. Psst... det kommer jag få äta upp om jag inte deltar. Så det vore väl en god idé att strukturera löpträningen. GPS-klocka och nya skor. Hm, måste överlägga med min plånbok, för vi kommer definitivt ha delade meningar när det kommer till inköp. Men vad gör man? Jag måste ju kunna utvärdera min träning, och jag måste ha ett par bra skor, och Ruth måste ha nya leksaker och vi måste gå kurs... och jag mår ha en ny jacka... Suck. Jag kanske skulle ta det där jobe Hon ligger här på min arm. En morgon som den här behöver jag henne mer än något annat. Hon tittade på mig med sina förstående ögon och kröp sedan tätt intill mig. Jag pussade på henne och berättade hur mycket jag tycker om henne. Hon förstår mig med all säkerhet inte på orden, men jag tror hon känner kärleken jag känner för henne.
Morgonen har bjudit på många blandade känslor, så kraften för att träna är inte speciellt stor. Känner mig helt orkeslös och skulle helst bara vilja ligga under täcket resten av dagen. Får se hur jag gör, men börjar med att njuta av stunden med Ruth! Hon kom in som en virvelvind i mitt liv. Hon fick mig att le. Hon fick mitt hjärta att slå extra fort.
Ni vet. Hon med fyra ben och en svans. Hon med dom busiga ögonen, dom stora öronen och dom sylvassa tänderna. Ja, hon vid namn Ruth. Jag är glad att hon bor här oss på Kungsholmen. Visst ger hon mig redan gråa hår, men dom går inte att jämföra med all kärlek och skratt hon ger. 3 veckor har hon bott här imorgon. Helt galet att tiden gått så fort! Hon är fortfarande bara barnet och upptäcker nya saker i livet varje dag. Igår var det nya hundar, får, hästar, katter, barn och dessutom sköt Robin & Stefan lerduvor så det pangade på ordentligt. Ruth tog allt med ro och visade inte en ynka reaktion med alla skott. Hon var mest förbannad på sitt ben och såg till att stjäla Denice & Litas uppmärksamhet. Att ligga i en ny bur i en ny miljö var heller inga konstigheter. Hon låg snällt under bilfärden och när vi åt middag. Nya hundar gick också fint, Min & Lita blev genast hennes offer. Underbart med hundar som är så fina med valpar! I staden fortsätter Ruth ta livet stadigt med sina fyra tassar på jorden. Hon är glad, nyfiken och full av bus. Har inga problem att ligga i sin bur vilket är HÖGT uppskattat av matte och husse. Egentid är nödvändigt när man har valp....! Hemmet och jobbet verkar dock mer eller mindre vara som ett tivoli i Ruths ögon. Hon går fullkomligt bananas och har inga som helst begränsningar. Hon springer som om hon blir jagad av en mördare, kastar sig i bädden, slirar in i väggen och öppnar samtidigt käften i hopp om att få tag på något...? Ställer sig snabbt upp och springer vidare. Dum i huvudet? Hm... ja ibland undrar man. Det hade ju varit fint om hon fick behålla de få hjärnceller hon nu har! Som ni säkert förstår är livet med Ruth minst sagt underhållande, krävande och alldeles underbart! |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|