Igår kom Malin och Fille över för att spendera kvällen hos oss. Spontant och sådär avslappnat som jag längtat efter. Allt är oplanerat men vi kan ändå ses för att vi bor så nära varandra. Äntligen!
Torsdag idag. Torsdag innebär intervaller. Och på mitt schema står det 200m x 15, plus 4 km upp & nerjogg. Det kommer kännas och pulsen kommer få sig en chock. Benen kändes rätt tunga på morgonpromenaden så jag hoppas verkligen dom piggnar på sig. Annars bjuder dagen på jobb... Så jag längtar redan till imorgon då vi ska träffa Carina för vallning. Jag har valt att låta Ruth vila en vecka från vallningen, så jag antar hon är lika peppade som jag
0 Comments
05:30 ringde väckarklockan. 06:30 stod jag på gymmet, redo att köra ett pass på Crosstrainer följt av styrka. Lagom seg i benen efter gårdagens löpning... Så nu hoppas jag dom återhämtar sig till morgondagens intervaller. Det kommer kännas. Efter en snabb dusch blev det promenad och kort träningspass med Ruth. Platsliggning och sen lite trixträning. Ruth var glad men fokuserade fint, och börjar ta signalkontrollen till en ny nivå. Kul! Vecka nr 1 på träningsschemat - CHECK.
Totalt blev det 4,2 mils löpning - intervaller, långpass, tempoväxlingar och ett lugnt pass. Idag blir det(läs mot min vilja) vila. Nödvändigt. Min kropp behöver återhämtning och även om musklerna skriker efter vikter får dom hålla sig några timmar till. Men såhär med facit i handen känns första veckans träningar bra. Kroppen har svarat och varken psyket eller fysiken huvudet har inte svikit mig. Jag är mer pepp än någonsin. 45 minuter på milen är målet. Och dit ska jag. Det kommer göra ont, det kommer vara jobbigt och det kommer krävas noga planering. Men det kommer också vara kul och utmanande - och tillfredställelsen efter varje pass är UNDERBAR! Det här med att prova nya vägar är då inte alltid enkelt. Att ta steget utanför bekvämlighetszonen är både läskigt och utvecklande. Det kan göra ont. Det kan vara spännande. Det kan vara kul. Det kan vara blandade känslor i precis samma stund.
Men provar vi aldrig, kommer vi ju aldrig veta. Jag säger givetvis inte att vi ska prova olika vägar bara för att, utan när något känns tillräckligt spännande och lockande i magen. Jag står i det valet nu. Att prova den nya vägen kommer innebära många olika känslor, och det kommer med all säkerhet vara både ris och ros. Tanken att backa, fortsätta leva i det trygga och bekväma lockar ibland mer än att prova den nya vägen. Men samtidigt så inser jag det orimliga i att trycka undan en magkänsla på grund av tryggheten. Herrejösses, jag har alla möjligheter att återgå till det "vanliga" om allt skiter sig. Och för att komma någonstans här i livet måste vi ibland våga. Våga chansa. Våga göra misstag. Våga gå fel väg. Våga ändra oss. Våga visa oss starka och svaga. Så. Med andra ord. Dags att ge sig ut på nya äventyr. Vart det tar mig vet bara framtiden. Spännande. Igår genomfördes veckans tredje pass. Intervaller. Drygt 4 km uppvärmning/nerjogg, och däremellan intervaller i form av 400 m x 10. Det kändes vill jag lova. Men väl hemma är jag ännu mer peppad än innan på nästa pass. Utveckling ska under våren knacka på dörren. Jag ska bli snabbare!
Nu har jag precis tränat ett pass med Ruth, och om fem minuter ska jag möta syrran på gymmet. Pepp! Igår styrde vi bilen mot Malin & Fille. Det blev först rundtur i deras nya hem, sen löptur följt av lite styrka - för att avsluta dagen med dusch & soffmodus. Jag nöp mig i armen. Tänk att vi äntligen bor nära varandra igen. Jag har längtat efter den här dagen i 2 år.
Idag vankas det jobb och sen intervaller med Joel... Pass nr 3 för den här veckan. Och igår häver Joel ur sig "Det ska göra ont imorgon och jag vill höra jobbig andning". Hej och hå. Ångest? Nej. Det ska väl vara kul att träna? Haha! Igår stod Malin & Fille utan för jobbet när vi slutade. Lycka! Äntligen bor vi nära varandra igen, och vi kan ses spontant. Om ni bara kunde ana hur lycklig det gör mig. Vi tog en promenad, pratade om livet och skrattade åt våra knäppa och underbara hundar. Ruth blir som tusen barn på julafton - hon fullkomligen älskar Filur! Imorse stack vi iväg tidigt till jobbet för att hinna med ett lydnadspass och promenad. Ruth börjar landa i sig själv och det ger otroligt positiva utslag i träningen! Vi fick också tillfälle att filma fjärren som börjar ta form. I söndags skrev Mr J ett löpschema åt mig. 2 månaders träningsupplägg med olika pass, därefter blir det utvärdering och förhoppningsvis uppgradering av schemat. Idag genomfördes veckans första pass, och dagen till ära fick jag sällskap och coaching av löpguden själv. Att få starta morgonen med en löptur följt av frukost tillsammans med den man älskar är i mina ögon vardagskvalité.
Efter löpturen blev det en promenad & lydnadspass med Ruth, och sen raka vägen till fårhagen. Och jag säger bara en sak: Jag älskar min fyrbenta vän!! Ingen uppdatering här. Men nu är jag tillbaka till verkligheten. Tillbaka till vardagen. Tillbaka till tidiga mornar. Tillbaka till jobbet. Och jag kan lova att det är med blandade känslor.
Jag skulle kunna skriva en roman om sommaren. Den har varit magisk, idyllisk, romantisk, underbar... och vacker. Många stungar har tunghäfta varit ett faktum, och jag har svårt att i ord återberätta det vi har upplevt. Så istället får ni till en början njuta av nåååågra få bilder! ...och som sagt: tillbaka till verkligeheten betyder också tillbaka till bloggandet! |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|