Okej, jag har typ en bild tagen från helgen. Jag brukar vara mästare på att umgås med kameran, men den senaste tiden har jag helt glömt att dokumentera… skärpning!
Helgen har varit fantastisk. Lugn, skön, fylld med kärlek och fina vänner & familj. Jag & Joel har även denna helg fått tid tillsammans. Ni vet sån där tid då vi bara kan andas i varandras sällskap, och krypa upp tätt intill varandra i soffan. Det är sån tid jag har saknat. Tiden då jag bara kan få andas i hans nacke och berätta hur mycket jag älskar honom. Han har dessutom avlastat mig både i lördags och imorse genom att ta med sig Ruth ut på löpturerna. Och jag är så tacksam för det! Dessutom gör han Ruths dag. Lyckan i hennes ögon när han tar fram löpkläderna går det inte att missa. Hon älskar det och skulle springa dygnets alla timmar om husse så önskade. I mitt hjärta känns det såklart magiskt att se hur deras relation växer sig starkare för varje dag – och det känns så fint att dom har ”deras” grej ihop. <3 Jag står varje gång i fönstret och ser dom springa iväg, och lika förväntansfull står jag när dom kommer tillbaka. Och ja, det kanske låter fånigt men jag blir verkligen varm i hjärtat varje gång jag ser dom springa iväg tillsammans. Nu vankas ytterligare en vecka med jobb…och vet ni? Idag är det exakt två veckor kvar till BF!
0 Comments
Hennes nya grej är att hämta kläder från tvättställningen...och sen kommer hon och frågar om vi ska leka. Så söt så jag smäller jag. Just igår valde hon helt klart "rätt" plagg. Jag föll pladask och hämtade genast leksaken. Ja, det kanske skulle kallas att förstärka ett beteende, men det skiter jag i. Hon gör aldrig något dumt, och skulle aldrig hämta något för att tugga sönder. Utan hon vill bara ha lite uppmärksamhet - och jag älskar den kreativa sidan hos henne.
Vädret och graviditeten gör tyvärr att Ruth får betydligt tråkigare dagar än vanligt. Vi promenerar mest, och tränar något lite inomhus. Och sen kör Emelie agility med henne på tisdagar, men det är allt. Och helt ärligt så gör det ont i mitt hjärta... jag får så dåligt samvete över att hon inte blir med tillfredsställd. Jag vet att det inte går någon nöd på henne. Hon är med mig hela dagarna, så väl på jobbet som hemma. Men ändå får jag brottas med mitt samvete varje dag... Fasiken att det ska vara så svårt att tygla sina egna känslor. Vintern verkar vara här för att stanna ett tag. Vägarna är vita och temperaturen visar -14. I mitt tycke är det på tok för kallt. Det gäller att klä sig ordentligt och hålla någorlunda högt tempo på promenaderna...och som höggravid är det inte helt enkelt. Magen + flera klädesplagg väger en hel del. Och sen försöka hålla tempot uppe för att inte frysa ihjäl, ja, det är utmanande. Men jag kämpar på, och går fortfarande en mil om dagen. Så motion får jag, men emellanåt skulle det nog göra min kropp att få vila. Så de dagar husse tar ut Ruth på löpturer försöker jag minska mängden promenader.
Nattsömnen är minst sagt pendlade. I det stora hela sover jag betydligt sämre än för bara en vecka sedan. Jag finner ingen skön position, kissar minst tre gånger på natt och jag kommer inte riktigt till ro. Känner mig tung, otymplig och obekväm hur jag än sitter/ligger. Det allra bästa är när jag går, men samtidigt blir jag trött efter... Ja, som ni märker börjar suget efter BF öka. Jag är nöjd som gravid nu. Och visst mår jag fortfarande strålande, men det börjar helt klart kännas mer för varje dag. Framför allt är jag trött på att känna mig så tung och otymplig. Knyta skorna är en utmaning, och tappar jag något på golvet suckar jag bara av tanken på att behöva böja mig. Tur att jag har Ruth som snällt hjälper mig. Men jag ska inte bara sucka och stånka. Jag har ju fått möjligheten att vara gravid och har dessutom mått fantastiskt. Så jag är otroligt tacksam och lycklig över hur fint allt hittills gått! Jag känner bara att LillaBus gärna får komma ut snaaaart <3 Nu ska jag klä mig lager på lager och gå ut med Ruth i kylan! Man brukar ju säga: En blick säger mer än tusen ord. Och ja, ni ser ju min blick på bilden. Chockad? Jag? Minst sagt. Jag har aldrig någonsin blivit så överraskad. Att se alla mina älskade stå där, samlade. Jag trodde jag skulle svimma…och föda, haha. Nej men alltså om ord ändå räckte till för att förklara känslan i min kropp. Det sprutade lycka och kärlek ur öronen på mig. Alla våra fantastiska vänner och familjer – samlade där för oss & LillaBus. Så fint. Så vackert. Så mycket kärlek. Så mycket skratt. Så mycket värme. Det var utan tvekan en av dom bästa dagarna i mitt liv. Och jag är så otroligt tacksam för alla underbara människor jag har omkring mig. Tänk vilken tur jag har som träffat er alla. Ja, ni vet vilka ni är. <3 Min fantastiska Lillasyster är det som ordnat allt. Och ja, hon hade tänkt på ALLA detaljer. Herrejösses vilket hästjobb hon har gjort. Vet inte hur jag någonsin ska kunna visa tillräckligt med uppskattning...? Och ja, alla paket vi fick. På tok för mycket!!! Ja...alltså jag skulle kunna skriva en uppsats om den här dagen. Men jag sätter nog punkt istället. För den här dagen kommer aldrig gå att återberätta. Tyvärr fotades det alldeles för lite. Men jag var helt lyrisk och hade inte en tanke på att leka med kameran. Men den här dagen är för alltid djup sparad i mitt minne. <3 Välkommen vecka 38. Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Från vecka 38 beräknas ju graviditeten vara fullgången. Hur galet är inte det? Att dom här 9 månaderna snart är förbi? Jag kan fortfarande inte greppa det. Det var inte länge sen vi satt i sommarsolen och pratade om hur livet som gravida skulle bli…
Jag har ju haft en fantastisk graviditet. Mått som en prinsessa och inte haft några direkta krämpor. Däremot börjar jag nu i vecka 38 känna mig rätt nöjd på att ha LillaBus i magen. Jag är otymplig, har svårt att sova vissa nätter, blir emellanåt slut i ryggen och ja, känner mig fången i min egen kropp. Vi är ju verkligen två, precis varje sekund. Och LillaBus kör helt klart sitt egna race… haha! Den känslan är givetvis MAGISK men jag kan verkligen tänka mig att få bära LillaBus i famnen istället för i magen. Det är många känslor som väcks i min kropp ju närmare BF vi kommer. Integriteten ökar, moderkänslorna växer sig starkare, kärleken till LillaBus börjar nästan skrämma mig, och jag vill mest vara hemma med Mr J. Nu är tanken att jobba vidare fram tills förlossningen. Eller ja, i alla fall jobba fram till den 1a februari, om jag fortsätter må bra. Varje dag nu är ett lotteri – men jag är så tacksam för varje dag jag mår bra <3 Ledsen för den värdelösa uppdateringen... Men när julledigheten knackade på hamnade allt som har med sociala medier att göra åt sidan. Några få uppdateringar på Instagram fick räcka. Helt ärligt har det varit ganska skönt att vara bortkopplad, men jag har också snackat att skriva. Men nu är jag tillbaka på banan - dessutom utvilad efter 2 veckors ledighet.
Dom här 2 lediga veckorna har varit magiska. Vi har haft det så otroligt bra och bara gjort sånt som gör oss lyckliga. Dessutom har vi fått tid att umgås med människor som betyder allra mest för oss. För att göra lång historia kort kan jag säga att vi först var på Gotland en vecka, och sedan hemma i lägenheten. Perfekt fördelning...även om vi helt ärligt aldrig blir mättade på Gotland. Vi firade jul med Joels familj, och sen blev det nyår här hemma med Fred, Kikki, Malin & Jocke. Det kan ju varit ett av de mest lyckade nyåren någonsin! Vet ni? Jag skippar att försöka återberätta dagarna...det blir för stor utmaning. Alla ord kommer kännas klena, och jag kommer få spader på att jag uttrycker mig fel. Så jag skippar det. Ni får istället njuta av några bilder från jul - nyår! |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|