Tiden. Den går konstant. Den tickar vidare oberoende av vad som händer runt omkring dig. Dagar blir till veckor, veckor blir till månader och månader blir till år. Ibland skrämmer det mig. Men jag påminner mig själv om att vara ödmjukt och finna acceptans. Vi ska vara rädda om tiden, och förvalta våra minutrar väl. Tiden kan vi ju omöjligen styra över… och vi kan knappast kontrollera allt som komma skall.
Jag tycker att jag är duktig på att uppskatta livet, varje dag. Ofta flera gånger om dagen. Och jag är mästare på att ”fånga” stunden för att njuta och ge mig tid för eftertanke. Men ibland kanske det går över styr. Mina tankar sticker lätt iväg och jag kan vrida och vända på saker i all oändlighet. Jag älskar den sidan hos mig själv, men jag kan också bli så trött på den. Ibland vill jag bara kunna acceptera och inte grotta in mig för mycket i tankar och känslor. Jag kan få svårt att släppa det jag tänker och känner då… jag sitter lite som fast i mina egna tankar/känslor. Jag jobbar verkligen aktivt med den sidan hos mig själv. Att släppa, att acceptera, och att inte leva i en känsla som jag inte kan påverka just nu. Det är svårt men jag är så tacksam att jag kan se mina egna svagheter och jobba med dom. Åter till tiden… det gäller att uppskatta varje dag. Jag tackar ofta högre makter för att jag är frisk, har två ben att gå med, en underbar familj, en bostad, fast tjänst och ja mycket annat. Livet är inte självklart, och livet är under ständig förändring. Uppskatta allt det fina du har omkring dig, och bry sig om dina nära och kära.
0 Comments
Leave a Reply. |
Malou&RuthSmått överaktiv 26-årig tjej som brinner för träning i alla dess former, för så väl tvåbenta som håriga fyrbenta. Archives
September 2016
Categories
All
|